Ofattbara 78 tusen miljarder kronor betalade världens stater i subventioner till fossila bränslen 2022. Pengar som om de istället användes till omställning skulle kunna nå målen för hållbar utveckling i utvecklings- och tillväxtländer. Allt enligt IMF, Internationella Utvecklingsfonden.
IMF konstaterar också att om världens länder upphörde med subventionerna till fossila bränslen så skulle även Parisavtalets mål om att begränsa temperaturökningen till 1,5 till 2 grader kunna nås.
Vid FN:s klimatförhandlingar 2021 och 2022, kom länderna överens om att påskynda ansträngningarna för att fasas ut ineffektiva subventioner för fossila bränslen. Flera länder har lyckats med att avlägsna direkta subventioner eller lagt på skatter eller andra styrmedel. Till exempel EU:s utsläppshandelsystem, som tvingar kraftverk och industriella källor att betala för koldioxidutsläpp och hade koldioxidpriser i linje med eller lite över vad som krävs för att nå klimatmålen. Indien, Marocko, Saudiarabien och Ukraina har fasat ut direkta subventioner och i vissa fall introducerat skatter. Många länder beskattar vägtransportanvändning.
Ändå har många länder haft svårigheter med att minska subventionerna trots de potentiella vinsterna. När reformer genomförs, ökar priserna, och detta kan leda till social oro. Avsaknaden av offentligt stöd för att minska eller ta bort subventioner beror delvis på brist på förtroende för regeringens förmåga att kompensera de fattiga och medelklassen för de högre energipriserna de ställs inför. Regeringar är också ofta oroade över att högre energipriser kommer att bidra till en högre inflationstakt och negativt påverka deras konkurrenskraft. Subventionsreform kan också vara komplex när den inkluderar ansträngningar att öka effektiviteten och minska produktionskostnader, vilket ofta är fallet för el-sektorn. (Källa: IMF)
